Har som vanligt tänkt mycket.

Är det så att vi är offer för omständigheter?

Eller har vi ett val, kan jag välja något annat?

♥

Jag har varit psykiskt misshandlad på mitt förra jobb. Som jag slutade på för ett år sen. Då var jag nedtryckt och hade inget självförtroende och jag var väldigt orolig för allting. Det är väldigt lätt hänt att hamna där för oss alla. Gillar inte alls att prata om detta. Gör aldrig det för någon. Men jag gör det nu för att hjälpa andra. Vi är inte våra omständigheter!

♥

Som tur var har jag kommit där i från och magiskt nog fick jag en mycket fin ny chef.

Som hjälpte mig tillbaka upp igen. Till en lugn person.

Tacksam för att jag där och då mötte just honom en chef som plockar upp någon istället för att trycka ner ännu mer.

♥

Jag mötte kärleken flyttade och trodde allting skulle bli perfekt. Ibland vill inte livet bli som man tänkt sig.

Blev sviken av kärleken och fick väldigt snabbt flytta igen.

Upp som en sol och ner som en pannkaka.

Där rasade jag ganska ordentligt. Kanske inte så konstigt alls jag hade flyttat en bit, nytt arbete och kände inte nån. All min trygghet var borta. Min trygga tillvaro var rasad.

I allt motstånd jag mötte gav jag till sist upp av utmattning.

Det var i korthet vad som hände. Vill inte gå in mer på det. Det är inte det jag vill dela med er. utan det som hände sen.

Detta var i alla fall det tuffaste år jag varit med om. Och detta var lite av alla händelser.

♥

Jag har Krigat och stått upp för mig själv.

Jag har varit i väldiga konflikter med mig själv!

Jag kände och fick känslan och varningar om en verklighet, yttre sa något annat. Människor ljög ordentligt om någonting annat.

Men vi kan aldrig påverka vad andra väljer att göra utan bara vad jag själv gör. Så jag hamna i konflikt och motstånd med mig själv.

Till sist hade jag inget annat val än att ge upp motståndet. Släppa det krampaktiga taget. Förväntade mig att rasa fullständigt om jag släppte. Livrädd var jag, men till sist fanns inget annat att göra.

♥

Jo jag släppte kontrollen och motståndet. Framförallt inom mig. Och vad händer jo man hamnar i flödet.

Det är först då allting faktiskt kan vända. Det är då lösningar kan komma fram. Givetvis insåg jag att jag måste ta ännu större ansvar för mig.

♥

Med detta undrar jag i efterhand när jag äntligen är igenom allting.

Måste man vara ett offer för omständigheterna?

Nej man måste inte bli ett offer för omständigheter!

Vi har alltid ett annat val, andra möjligheter.

Det finns alltid fler vägar.

♥

När vi tar ansvar för oss själva, och tar tag i det som måste förändras.

När vi vill göra förändringar.

När vi själva styr vår egna initiativ förmåga.

Äger ingen annan människa rätt att bestämma över oss. För det är ett val att bli ett offer för alla omständigheter eller att faktiskt börja styra riktningen i livet själva.

♥

Mitt liv som så många andras har sannerligen inte varit enkel. Men jag är glad för alla erfarenheter som det har gett mig.

Att jag är här där jag är idag.

Att livet är mitt och ingens annans.

Att jag kan välja att skapa vilken framtid som jag vill, att det faktiskt bara börjar med ett val.

Nej, det är inte enkelt alltid. Det är tårar, bitterhet, sorg och smärta.

Men när man kommer ut igen är det värt allting.

Jag har alltid ledarskapet över mitt liv.

♥

Harmoni. sinnesro.

Tacksamhet, tillit och tro.

Är några av svaren.

♥

Jag har kraften inom mig, mitt liv är mitt.

Jag har ledarskapet över mitt liv.

Jag väljer harmoni, sinnesro och glädje.

 Tacksamhet tillit och tro.

♥