Harmoni och sinnesro.

Är det så att bara jag gör det och det sen är det harmoni?

En ständig strävan efter harmoni.

När jag har bättre ekonomi då blir jag lycklig.

När jag köpt huset jag drömmer om då kan jag leva i harmoni.

Bara våran relation blir bättre, så han/ hon blir snällare.

♥

Harmoni.

Hänger det alltid ihop med de yttre människorna?

De ständiga elaka kommentarerna från samma person?

Visst är det irriterande med vissa människor som alltid måste säga det där nästan elaka onödiga?

Bara allt det kunde försvinna så kan jag känna sinnesro.

♥

Förr var jag väldigt känslig. Blev väldigt ledsen om någon sa något elakt till mig. Konflikt rädd och ville bara vara alla till lags så allting skulle bli bra.

Tyckte att bara det försvann skulle jag känna sinnesro.

Även att jag läste att harmoni, sinnesro, lyckan bara kommer inne från mig själv, så tog jag ändå åt mig av vad andra gjorde. Jag kunde inte sluta att känna.

Vägen till inre frid och sinnesro, harmoni är ibland lång.

♥

Stolt över mig själv.

Det är idag när samma saker händer som jag vet att förr hade jag blivit väldigt sårad av detta denna nyss sa och jag vet att jag hade mått väldigt dåligt av det.

Inser att visst det var onödigt och på gränsen elakt sagt, men jag tar inte åt mig på samma sätt längre.

Vad andra väljer att göra eller att säga biter inte på samma sätt på mig längre.

Vilket är väldigt skönt att känna för jag kan ju inte förändra alla andra människor. Jag kan sätta gränser och ibland fungerar det. Men vissa människor kanske man måste ha i närheten av sig ändå ibland, fast man mår bättre utan.

Men att inte ta åt sig längre utan fortsätta känna min harmoni ändå oavsett vad andra gör är jag stolt över att jag nu inser detta hade förr gjort mig väldigt ledsen men nu inser jag att det inte har ett dugg med mig att göra.

♥

Att stanna i harmoni och frid har blivit lättare och starkare grund att hålla fast vid för den är inte längre påverkad på samma sätt av vad andra gör eller inte gör.