2015 och 2016 var ett riktigt tufft år för mig, de hände mycket ibland kunde jag inte förstå hur de kunde komma något gott ur detta till sist. Eller att ja skulle få insikter som kändes bra.

Faktum är att senare när man får distans. Så inser man ju att man lärde sig mycket. Att vissa bitar av mig själv kommer aldrig bli sig likt.

Inser att det värsta som hände var att ja var i konflikt med mig själv. Ja kunde inte längre stanna där. Kunde inte annat än att släppa taget om allt. Förändring och utveckling var ett faktum när ja insåg det och släppte taget blev de sån befrielse.

Att ja lärde mig harmoni. Lärde  mig stå stadigare i harmonin när yttre tränger sig på. Att inte ta åt mig vad andra säger.

Att utvecklas, förändras och mognad gör i början ont. De gör ont när knoppar brister. Men sen när man får distans är de nödvändigt.

Ser fram emot nästa kapitel i mitt liv nu. <3