Du har äntligen bestämt dig för att du vill endast ha harmoni runt dig, men den sista tidens utmaningar får dig utmattad, tar det aldrig slut?

För snart orkar du inte mer, sista tiden har varit krävande och hård. Om och om igen försöker du komma upp men ibland faller du några steg tillbaka.

Sätta gränser, visa vem som har rätt, stå upp för dig själv tar det aldrig slut?

Slut på drama, och allt som skapar de.

Då är man på rätt väg, man är på väg att höja sig upp till en ny nivå. När man blir medveten om det som sker runt omkring och man inser att man vill inte leva så här längre. Då när det känns som tar det aldrig slut? Då är det nära. Medvetenheten kring det.

Man vill ha fred, harmoni, sinnesro.

Vill vara närvarande i nuet och njuta av det som finns runt omkring.

Medvetenheten gör en närvarande i harmonin, när man befinner sig där är allt skönt oavsett vad som sker runt omkring.

Man kan vara ledsen eller arg men de blir aldrig detsamma för man har alltid detta inre tillstånd att återvända till och där vill man stanna. Ju längre man är där ju lättare är det att stanna där. Man faller inte lika hårt skulle jag vilja påstå.

Man sköter sitt egna, ägnar sig åt det som man finner intresse för, struntar i vad andra gör eller inte gör till sist. Vi kan inte förändra andra vi kan bara styra vart vi själva vill vara. Oavsett vad som sker runt omkring oss.

Befinner man si ute i det stressiga samhället längtar man tillbaka till sin tysta lugna fridfulla vrå. Där man hör sina egna tankar, där man kan höra sin inre röst. Där man kan känna vad man behöver.

Vissa finner det hemma, i skogen, i mediation eller något intresse det spelar ingen roll.

Harmoni och frid, sinnesro är ett tillstånd man medvetet väljer.

Det är inte när jag först kommer dit eller klarat det. Eller när någon annan förstår. Det är något jag väljer.

Ju mer man finner det ju lättare är det att befinna sig i det tillståndet. Längre och längre till sist vill man inte där i från.

Tar det då aldrig slut?